Porträtt i kulturens tecken

Nu är man tillbaka på arbetet på SLA efter en skön och välbehövlig semester.

I går publicerade vi på webben del sju av en serie om Skövde Kulturhus som vi har kört sen början av sommaren. Anledningen till att vi kör en sådan omfattande serie är att huset fyller 50 år och därmed är Sveriges äldsta Kulturhus. Mitt uppdrag i det hela har varit att porträttera olika människor som är en del av verksamheten. De flesta av dem har någon slags position som gör att de ofta syns i media. Jag ville denna gång försöka göra porträtten lite mer genomarbetade och kanske även lite annorlunda.Kanske egentligen inte genom att lägga mycket mer tid vid själva fotograferingen utan att snarare förbereda mig något noggrannare än vanligt och tänka ett par varv till. I sommar har jag läst boken På uppdrag av Annie Lebovitz – en fotograf som är svår att inte beundra – så jag beundrar henne. Det som var skönt med boken var att hon inte bara skrev om alla gånger hon hade lyckats med porträtten utan att hon även delade med sig av stunder av total hopplöshet där precis allting gick åt skogen – och bilderna blev skit. Stunder som jag gärna tänker tillbaka på nu när min egen prestationsångest gör sig påmind. 

I boken konstaterar hon två viktiga saker vid porträttfotografering:

1. Det handlar om samarbete – att vara lyhörd och ha dialog men även komma ihåg att det är du som är fotografen.

2. Mycket handlar om att leka sig fram.

Jag blev väldigt glad när jag kunde konstatera att det var precis det jag hade gjort när jag tog flera av bilderna inne på Kulturhuset. Det bästa exemplet på detta ser ni kanske  här nedan. Jag hade funderat på denna idé under några dagar – om jag minns rätt så kom den under en löptur. Jag visste inte om den skulle fungera men jag bestämde mig i alla fall att hoppa i det kalla vattnet och prova. Jag varnade personen som skulle fotograferas att jag ville testa en idé flera dagar innan fotograferingen.  I detta fall var det Anders Ericsson, Kultursekreterare med bland annat ansvar för bioverksamhet och film. Grejen är den att det har tagits så många bilder på människor med anknytning till filmlivet utanför eller i denna salong – men då med lamporna tända och personerna (nästan) alltid stirrandes in i kameran. Denna gång ville jag göra någonting annorlunda. 

Jag tog med mig stativ, placerade Anders på en av bioraderna, släckte ner hela salongen och satte på projektorn som lyste upp duken. Sen valde jag att köra med lång slutartid och endast använda mig av ljuset från duken som studsade ut i den annars mörka salongen. Resultatet? döm själva.

Jag blev själv nöjd med bildens uttryck och vad den förmedlar. Jag hoppas den väcker lite nyfikenhet samtidigt som den speglar Anders yrkesroll och passion. Blev även nöjd med speglingen i glasögonen samtidigt som man ser konturerna av de utmärkande röda stolarna i salongen. Det ramar in och ger sammanhang. 

Vad tycker ni? ros som ris är välkommet! 

Vill ni läsa den senaste artikeln behöver ni antingen vara prenumeranter på SLA eller köpa er ett dygnspass så ni får tillgång till samtliga tidningens artiklar under ett dygn. Följ i så fall denna länk: http://sla.se/skovde/article1628377.ece 

Anders_Eriksson_bio

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: