Känslan för situationen

Ibland är det en lång process bakom hur en bild i tidningen kommer till. Här nedan kan ni läsa om ett väldigt bra exempel på en sådan

Att iscensätta bilder för publicering i tidningen är aldrig ett förstahandsval för mig. Min främsta strävan som fotojournalist är självklart att ha autentiska bilder av det ämne eller den person vi skildrar. Ibland är detta tyvärr inte möjligt. Det kan handla om att personen inte under några som helst omständigheter får, vågar eller kan fotograferas. Det kan handla om att äventyra säkerheten för personen som har valt att dela med sig av sin historia till oss.

Många gånger pratar man även om genrebilder. Om man tex gör ett jobb på temat misshandel så är det inte speciellt ofta man publicerar bilder av en autentisk misshandel. Och även om man som publicist skulle ha tillgång till bilder på en misshandel så finns det oftast fler anledningar att inte köra dessa i tidningen. Om artikeln ska bildsättas så använder man då oftast istället genrebilder av en iscensatt misshandel.

Flera gånger när våra intervjupersoner har önskat vara anonyma har jag använt mig av olika metoder för att de även i bild ska förbli oidentifierbara. Ibland använder jag siluettmetoden: Man fotograferar personen mot en ljusare bakgrund – tex en himmel – och underexponerar personen och får därmed endast med siluett. Ibland har jag till och med fotograferat skor och ben. Ibland räcker dock inte ens dessa metoder till. Riskerna är helt enkelt för stora. För några veckor sedan hamnade vi en sådan situation där huvudpersonen i ett reportage inte under några som helst omständigheter inte kunde riskera att identifieras.

Serien som publicerades i Skaraborgs Allehanda (SLA) behandlade ämnet hemlöshet. I det här fallet hade vår intervjuperson, som i perioder är hemlös, övernattat under en bro. Vi valde därför att iscensätta bilden. Reportern och min kollega Per Engelbrektsson fick därför agera hemlös medans jag fotograferade. Vi gick båda in för uppgiften, arbetade sent, och fotograferade på fyra olika platser innan vi var helt nöjda. Men vi ville förmedla känslan för situationen som vår intervjuperson beskrev och jag tycker vi i slutändan lyckades bra med detta. Dagarna innan publiceringen pratade vi noggrant igenom upplägget. Vi valde att konvertera bilderna till svartvitt.

Det främsta skälet till detta var inte som i många fall att vi ville förstärka känslan, det var snarare en bonuseffekt. Det främsta skälet till att publicera den i svartvitt var att vi ville särskilja bilden från de övriga autentiska bilderna i tidningen. På så vis signalerade vi till våra läsare att det här är situationen, det här är känslan MEN bilden är samtidigt iscensatt.

För att gardera oss extra från missförstånd angav vi även i bildtexten att bilden var iscensatt. Någon på redaktionen tyckte detta var en “over kill” men det var viktigt att det kändes rätt och uppriktigt från vår sida.

Här är länken till till den mycket läsvärda artikeln. Där kan ni även se vilka bilder vi valde att publicera.

http://sla.se/skovde/article1503279.ece

Låt mig veta vad ni tycker om bilderna och processen. Hör gärna av er om ni har frågor och funderingar.

Allt gott! / P

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: